På ett sätt är turneringspoker väldigt likt poker cash games i den mån att det finns olika stilar som kan vara framgångsrika. På vissa sätt är även själva spelet i poker turneringar och cash games väldigt lika och på andra sätt är de som två olika världar. I den här artikeln vill jag ta en titt på olika turneringsstilar och hur de motsvarar de stora MTT-eventen som nu finns. Förr i tiden var långdraget strukturerade event en kamp om verklig uthållighet.
Även då var de lösaggressiva spelarna de mest framgångsrika. Titta på folk som Stu Ungar eller Doyle Brunson. De spelade knappast tight vare sig det gällde cash games eller turneringar! Den äldre speltypen med att spela tight i de tidiga rundorna och sen släppa upp när blind to stack ratio krymper är fortfarande ett bra sätt att spela på.
De som bokstavligt talat inte har någon chans är de spelare som går ut och spelar en tight cash game-strategi. De som inte avviker tillräckligt mycket i sitt spel och därmed inte kan samla ihop tillräckligt med chips för att kunna gå riktigt långt. De spelar tight i början och även om de släpper upp litegrann, så släpper de aldrig upp tillräckligt och chansar därmed helt enkelt för lite för att ha en chans att vinna turneringen.
Att starta tight och fortsätta spela tight genom eventet är den sämsta spelstilen, men den är tätt följd av galningen. De kan samla på sig stora stacks, även turneringsvinster men deras svaghet är att de spelar för fort och slutligen förlorar. De försöker hela tiden att köra över hela bordet. De har dock en lite bättre chans än den svaga tighta spelaren då de ändå gör ett försök till att samla på sig en stor stack.
De vet dock inte hur man ska behålla sin stack och av alla typ av spelare så är det galningens stacks som ändrats mest fram och tillbaka. Att starta tight och sen släppa upp är den vanligaste stilen bland turneringspelare och det är inget som helst fel med denna stil. På ett sätt är SNG’s nästan som små miniatyrturneringar och individuella stilar är det vanligaste även i SNG’s.
Att starta tight har många fördelar. En sådan är att du ofta når till mitten av turneringarna. Så länge du inte har otur i början så kommer du att spela bort halva startfältet i de flesta turneringar. Den här stilen tillåter dig att få en del tur och få en bra period av händer. Jag har sett många spelare som har gått från att vara nästan längst bak i startfältet till att gå upp bland ledarna genom endast en eller två bra händer.
Oftast är det självfallet för få händer för att den genomsnittlige spelaren ska få turen med sig, så den lösaggressiva spelaren inser att det bästa sättet att vinna stora MTT’s är att chansa. Detta är ett väldigt logiskt tänk och några av de bästa turneringsspelarna i världen har en LAG-stil. De bästa pokerspelarna vet dock när det är dags att sakta ner och släppa på gasen….det är den stora skillnaden mellan dem och galningar.
LAG-spelaren vet att de döda pengarna förmodligen inte kommer finnas där senare i eventet och de måste få tag i dessa pengar direkt, innan någon annan gör det. Vilken spelstil du än väljer så är det troligen för att den passar din personlighet. Det är svårt att räkna ut vilken stil som är bäst, men en sak är säker. En framgångsrik turneringsstil kräver att alla spelare någon gång spelar lösaggressivt…..det är bara en fråga om tid.
